Kung av sand
God dag!
Nu är det skärtorsdagen eller skärkotten som vissa Arbogabor väljer att kalla den.
Lovet går som en snabbrevy i ögonen och bara tanken av att det faktiskt var 6 dagar vi gick på lov sen, är skrämmande. Riktigt fruktansvärd och man inser att det faktiskt inte är skolans lov som längre styr utan tiden man lyckas snappa upp.
För hur många är det egentligen som anser detta lovet som långt? Kanske för cirka 10 år sedan då man tyckte att sport -och påsklovet var en lång tid, jullovet hann man göra en massa kul på och sommarlovet var en hel evighet fylld av sommarlycka. Tider förändras.
Imorgon bär det av till Gustavsvik med Maja, Johanna & Fanny. Där det kommer bubbla - både bubblande ur våra munnar och ur bubbelpoolen. För visst var det längesen man träffade dom och ack så mycket vi har att prata om. Ser fram emot.
Det är ju ganska konstigt egentligen hur man varje år säger "Vi måste ses nått under lovet" men man lyckas alltid ha bokat in sin kalender med en massa "nödvändiga" saker.
Det är nästan som om att man glömmer bort att träffas och sen efter en lång tid kommer på att man börjar sakna dom man verkligen "måste träffa" och man faktiskt vill träffa.
Jag tycker vi röstar för en skärpning till sommarlovet för då minsann är det vi som ska träffas, en massa!
Lovet är inte till för att sakna - lovet är till för att njuta tillsammans med de men tycker allra bäst om.
Vi går nu in i påskhelgen med en massa påskmat som man i tidigare stadier har tyckt smakar riktigt gott men som nu minskat i trogna fans.
Det kan ju bero på en mängd olika saker som påverkar misstron&smaken hos maten, som ;
• Man blir mer kräsen med åren
• Larmrapporter (äggen tillhör en höna → fågelsjukan, köttbullar/prinskorv av grisen → galna kosjukan)
• "Du blir vad du äter" (Vem vill bli en klotformad prinskorv?)
Faktorerna kan vara många, men saker går till överdrift, helt enkelt!
Nu är det dags för en storstädning av övervåningen som lovat, tack Maja för ett roligt dygn med stans kassaste film. You're Magnum.
"Carpe diem"
På återseende / K®istin
Nu är det skärtorsdagen eller skärkotten som vissa Arbogabor väljer att kalla den.
Lovet går som en snabbrevy i ögonen och bara tanken av att det faktiskt var 6 dagar vi gick på lov sen, är skrämmande. Riktigt fruktansvärd och man inser att det faktiskt inte är skolans lov som längre styr utan tiden man lyckas snappa upp.
För hur många är det egentligen som anser detta lovet som långt? Kanske för cirka 10 år sedan då man tyckte att sport -och påsklovet var en lång tid, jullovet hann man göra en massa kul på och sommarlovet var en hel evighet fylld av sommarlycka. Tider förändras.
Imorgon bär det av till Gustavsvik med Maja, Johanna & Fanny. Där det kommer bubbla - både bubblande ur våra munnar och ur bubbelpoolen. För visst var det längesen man träffade dom och ack så mycket vi har att prata om. Ser fram emot.
Det är ju ganska konstigt egentligen hur man varje år säger "Vi måste ses nått under lovet" men man lyckas alltid ha bokat in sin kalender med en massa "nödvändiga" saker.
Det är nästan som om att man glömmer bort att träffas och sen efter en lång tid kommer på att man börjar sakna dom man verkligen "måste träffa" och man faktiskt vill träffa.
Jag tycker vi röstar för en skärpning till sommarlovet för då minsann är det vi som ska träffas, en massa!
Lovet är inte till för att sakna - lovet är till för att njuta tillsammans med de men tycker allra bäst om.
Vi går nu in i påskhelgen med en massa påskmat som man i tidigare stadier har tyckt smakar riktigt gott men som nu minskat i trogna fans.
Det kan ju bero på en mängd olika saker som påverkar misstron&smaken hos maten, som ;
• Man blir mer kräsen med åren
• Larmrapporter (äggen tillhör en höna → fågelsjukan, köttbullar/prinskorv av grisen → galna kosjukan)
• "Du blir vad du äter" (Vem vill bli en klotformad prinskorv?)
Faktorerna kan vara många, men saker går till överdrift, helt enkelt!
Nu är det dags för en storstädning av övervåningen som lovat, tack Maja för ett roligt dygn med stans kassaste film. You're Magnum.
"Carpe diem"
På återseende / K®istin
Kommentarer
Trackback